Tillbaka

Här är förlossningsberättelsen:

Måndagen den 29 mars 2004, kl 3.15 kom slemproppen ut när jag hade varit på toa. Men det betydde ju ingenting, det kunde ju lika gärna vara flera veckor kvar. Vi fnissade lite åt det hela och sen sov jag till halv åtta då jag gick upp och tog en dusch. Tio i åtta fick jag en värk. Av nån anledning kollade jag på klockan, troligtvis för att slemproppen hade kommit ut tidigare på morgonen. Jag hade ju haft förvärkar från och till länge så jag trodde inte att det var på riktigt den här gången heller. Men värkarna dundrade på med 6 min mellanrum nästan på en gång. Efter en och en halv timme kom de med 4 min mellan och då ringde jag förlossningen. De sa att vi skulle stanna hemma så länge jag orkade och sen komma in.

Jag satte mig vid datorn en stund för att uppdatera hemsidan. Jag skrev så här i dagboken: " Nu är klockan 10.28 och värkarna dundrar på med ca 4 min mellan. Har pratat med förlossningen och de tyckte att vi ska åka in så fort jag inte klarar att vara hemma längre. Nu känns det konstigt, overkligt, underbart! Ja, allt på en gång. Vi ska nog bli föräldrar snart!!!! "

Vi kom till förlossningen 11.30 (vi hade egentligen tid hos bm då, men det blev förlossningen istället…) och då kom värkarna med 3 min mellanrum och gjorde lite ondare än tidigare. Vi ringde på klockan och medan vi väntade på att någon skulle öppna så kom en värk. Jag hängde över Mats och just då öppnades dörren till förlossningen. "Här har vi en som har lite ont" sa bm som tog emot oss! Jag var öppen 2 cm och ctg-n var bra. Just då fanns inget ledigt rum, men det sa de inte till oss utan jag fick gå till badet istället. Jag badade i en och en halv timme och det funkade rätt bra. Mats satt bredvid och satte igång duschen när det kom en värk. Han såg på mig när det var dags, för jag sa ingenting. Jag var över huvud taget väldigt tyst under förlossningen och totalt inne i mig själv.

13.40 hade jag badat färdigt, då hjälpte inte varmt vatten längre. Bm sa att hon skulle fixa ett rum åt oss och kl två kom vi till rummet. Då var det dessutom skiftbyte och jag fick träffa min nya bm Karin och usk-a Åsa. Då hade jag öppnat mig till 3 cm, så alla trodde att det var lång tid kvar. Jag stod lutad över ett gåbord och började få rejält ont. Värkarna kom varannan minut. De tyckte att jag skulle prova att sitta på en boll och kom in med den och en saccosäck. Men först skulle en ny ctg köras. Då hittade de inte bebisens hjärtljud. Jag ville inte ligga i sängen för jag kunde klara av värkarna bättre när jag stod, men blev tvungen för att kontakten skulle bli bättre med ctg-apparaten. De hämtade en ny ctg-maskin men det var fortfarande bara min puls de hörde. En annan bm kom in och hjälpte till och till sist kunde de i alla fall höra att barnet mådde bra. Jag gick på toa och blev kvar där rätt länge för jag hade så ont att det var svårt att resa mig. Bm stod utanför hela tiden och var lite orolig… =)

Kl 15.23 fick jag lustgas. Efter en stund gjorde Karin ännu en inre undersökning och det visade sig att jag öppnat mig till 6 cm, så det hade börjat gå undan! På grund av att fosterljuden sjönk flera gånger försökte de ta hål på hinnorna för att skynda på förloppet. Men inget vatten kom. Bebisens huvud låg mot hinnorna och täppte till. Bm satte en skalpelektrod kl 15.59 för att få bättre kontakt och det var då det började bli lite kritiskt. Hjärtljuden dippade och gick ner från 150 till 70.

Kl 16.02 kom överläkare Anna in till oss och helt plötsligt var rummet fullt med folk. Bord och möbler försvann ut ur rummet och sängen byggdes om till gynstol på två sekunder… Jag sa att det tryckte på väldigt mycket. Bm undrade om det var krystvärkar. Ja, antagligen svarade jag. Då sa hon att jag måste hålla emot för jag var inte öppen och kunde inte krysta än. Läkaren som hade kommit in undrade om bm var säker. Hon kände efter och det visade sig att jag hade öppnat mig från 6 till 10 cm väldigt fort!! Läkaren ropade att jag skulle krysta på varje gång jag kände en krystvärk. Det började bli dramatiskt och de ville få ut barnet nu. Det pratades om akut-snitt, men i och med att jag hade öppnat mig och jag kunde krysta vill de försöka. Kl 16.12 sattes en Malmström- klocka (den hårda varianten). Det gjorde lite ont och jag fick även ett klipp, sen hängde en bm och en undersköterska på min mage och tryckte uppifrån. Jag krystade och Dr Anna drog i sugklockan. Efter 4 krystningar föddes han, vår underbara, lilla Albin!! Han skrek och rörde sig och var så liten! Han hade APGAR 9-10-10. Navelsträngen var så kort så han fick ligga på min mage, han nådde inte upp till bröstet! =) Han föddes kl 16.20 så vi hann inte vara på förlossningen särskilt länge! Att förstföderskor ska gå över tiden och ha lååånga förlossningar… den myten krossade jag! Han var 44 cm och vägde 2475 g!


Här är Albin bara någon halvtimme.


Här är den blå nålen som Mats fick sätta på statistiktavlan.
Blå = pojke!

Efteråt fick vi veta att hela barnteamet stod utanför, beredda att springa iväg med honom. Men tack och lov behövdes ju inte det, så Mats fick klippa navelsträngen! Men det kändes väldigt tryggt att veta att de fanns där, om det skulle behövas. Albin var lite kall och fick ligga på en värmemadrass och vi fick världens godaste fika. Jag fick milk shake! Kl 20.03 flyttades vi upp till BB efter att jag hade duschat och Albins temp hade stigit. Vi var numera lyckliga föräldrar till Albin, världens åttonde underverk!!

Tillbaka